Three.Left.Feet

Jag drömde att vi va i ett stort vackert hus, det var klätterväxter och korgstolar ute på en veranda. Det skulle hållas en avskedsmiddag för att en lärare skulle sluta. Läraren var en man och lite skäggig. Solveig (min gamla lärare i verkliga livet) höll i festen och vi dukade fint med servetter och annat. Hon frågade Eddie om hon hade skrivit klart avskedstalet men Eddie hade inte tagit det så seriöst så hon hade inte skrivit något. Det var bara tio minuter kvar tills festen skulle börja och vi va ju tvungna att ha ett tal. Jag blev skit irriterad på Eddie och gav henne 'mördar blicken' och sa: - Men jag får väll skriva ett jävla tal då! så tog jag pappret och gick iväg. Jag tänkte att jag ville vara på ett ställe som gav mig inspiration till att skriva och jag tänkte skriva en dikt. Det var skymning så det va lite mörkt och jag kunde inte sätta mig vart som helst för då skulle jag ju inte se vad jag skrev. Precis vid husets sida fanns en trappa som gick ner mot trädgården och sedan ner till havet. Jag satte mig på trappan för där fanns en lampa som lyste upp. Jag försökte komma på något bra med det var svårt, jag hade ju bara tio minuter på mig och jag kände stressen. jag hörde några små pojkar som stod över mig på en balkong, Jag skrek: Kan ni gå härifrån jag måste få vara själv! De gick, men då kom plötsligt Andreas och sa: - Vart har du min vodka? Jag ska ha den nu.  och helt plötsligt dyker Erika upp och säger: - Ne du ska inte ha vodkan, men den är ändå i min stuga så du kan inte få den. Andreas:- Jaha, men du är skyldig mig massa pengar. Erika: - Jaha men du är skyldig min pappa massa pengar. Och medans de står och små tjafsar så ser jag min chans att smita iväg, för jag måste verkligen ta mig till ett lugnt ställe. Jag gick ner mot stranden och jag satte mig ner. Sanden va mjuk och bredvid mig stod en flaska vodka. Jag började skriva på min dikt och den gick såhär: 'Jag sitter här i sanden, med vodkan i handen'. Jag försökte komma på mer men det gick inte, plötsligt kommer Solveig bakom mig och ser skit förbannad ut. Hon rycker upp mig ur sanden och tar mitt papper. Jag får lite smått panik för jag hade ju inte skrivit klart dikten, och hur bra låter det med att ha om vodka i ett avskedstal. Jag försökte ta papperet ifrån henne för att rädda mig ifrån att bli utskämd inför alla på middagsfesten.